Fairwaywoodtest: Big Bertha Fusion vs XR 16

Vem får gå under namnet"Chefen" ?

Callaway har återupplivat de legendariska Fusion woodsen och snackat och skriverierna är igång. Drivern syns nästan överallt medans fairwaywooden har näst intill glömts bort. Big Bertha Fusion har fått tillbaka den trekantiga formen som ni kanske kommer ihåg från Callaway IZ från tillbaka i dagarna. Den trekantiga och utdragna formen gör att klubbans center of gravity kommer väldigt långt bak vilket gör klubban väldigt förlåtande. Eftersom de har lyckats placera center of gravity så långt bak innebär det att:

1)     Utgångsvinkeln på bollen blir högre på grund av att det dynamiska loftet vill öka.

2)     Eftersom loftet vill öka så vill även klubbhuvudet sluta sig, vilket lättare sätter draw i bollen.

3)     De förlåtande egenskaperna blir väldigt bra med ett CG långt bak. Rakare slag gör vem som helst lyckligare.

Med hjälp deras nya och revolutionerande material (triaxial carbon) är fairwaywooden försedd med samma krona som drivern. Kronan är hela 78% lättare än en vanlig topp. Gissa vart Callaway placerade all vikt som de lyckades spara? Ni gissade rätt. Långt bak såklart.

Så istället för att göra ett drivertest på Fusion drivern så tänker jag börja med att släppa ett fairwaywoodtest. Testet stod mellan Big Bertha Fusion och XR 16. Kampen om vem som får titulera sig som ”Chefen” kan börja.

Innan jag visar vem som blir herre på täppan tänkte jag gå igenom känslan och looken i dem båda.

Känslan

Callaway XR 16:

Man känner vilken fart i bollen den sätter. Bollträffen är väldigt skön och inte lika ”plingig” som tidigare modeller från Callaway. Dock är de sämre träffarna rätt tunga på något sätt. Skillnaden mellan en bra och sämre bollträff är rätt stor. Lite som ”Vinna eller försvinna”

Big Bertha Fusion: 

Riktigt skön bollträff som påminner mycket om XR. De sämre träffarna var skönare och påminde mer om de bättre.

Adressering

Callaway XR 16: 

Vid adressering upplevs den rätt svår på något sätt. Hur ska jag komma åt bollen? XR 16 har även ett rätt stängt klubbhuvud som gör att jag känner ”Här ska de kompenseras!” Denna look vid adressering tilltalar mig inte tyvärr.

Big Bertha Fusion:

Den som upplever att Fusion inte inger ett stort självförtroende vid adressering ska inte ha en fairwaywood i bagen. Jag nästan små-ler när jag lägger ner klubban bakom bollen. Fuson är även den något stängd men inte lika mycket som XR 16, vilket är skönt. Den trekantiga formen kommer säkert störa någon petig själ men det är absolut inget jag störde mig på i alla fall. Leadingedgen på Fusion ligger väldigt tight mot marken vilket gör att den upplevs väldigt snäll att slå från fairway. Även fast båda woodsen ligger på 15 grader så känns Fusion mer som 17 grader. Det kanske är det som gör att den känns så lättslagen?

Här är värdena jag fick:

Efter att ha slagit några slag med båda så kunde jag lätt konstatera att Fusion var mer lättslagen än XR 16 och att bollflykten var något högre. Den kändes lätt att få upp i luften, vilket är väldigt skönt att veta när man står där mitt i fairway och vill avfyra en smäll som aldrig landar. Det var lite svårare att få en bra bollträff med XR 16. Om det berodde på att den kändes lättare eller att den var längre vet jag inte. Kanske en blandning. Men som ni ser så gick XR 16 längre på grund av den högre klubbhastigheten och en lägre spinn.