En magisk vecka är över

I onsdags vid incheckningen till hotellet fick jag förklarat för mig hur jag skulle ta mig till hotellets parkering. Bredvid mig står Göran Zachrisson som precis hade lämnat bilen efter ha fått samma instruktioner som jag precis hade fått. Göran lutade sig fram mot mig och sa:

Ta vänster, vänster, vänster, vänster, vänster, det är få platser kvar så skynda dig.  Och du...var beredd med Visa kortet vid bommen, det blev lite stökigt där ett tag.

Det kändes som jag satt framför Viasat Golf och lyssnade som vanligt fast denna gång var det live på riktigt. Skön start på veckan.

Sist jag var på Barsebäck var under Scandinavian Masters 1995 när Jesper Parnevik kamma hem segern. Då var jag 11 år och blev jagad av funktionärer efter ha snott Top Flite Strata bollar på rangen.

Barsebäck är en fantastisk anläggning som enligt mig är den absolut bästa för Nordea Masters. Det finns inget ställe som osar så mycket golf som på Barsebäck. Tänk dig när tjuren Ferdinand luktar på blommorna, så känns det på Barsebäck.

Jag har varit på alla Nordea Masters de senaste åren men ingen har varit i närheten som denna. Stämningen, spelarna, banan, upplägget, miljön, funktionärerna, publiken var fantastik. Till och med parkeringen var perfekt. Fråga mig inte varför, den bara var det.

Den här veckan var det Italiens Renato Paratore som skulle få den godaste pizzan. Renato var ledare i klubbhuset på -11 vilket även Chris Wood låg på med ett hål kvar. Chris hade tre val. Birdie för vinst, par för särspel eller bogey för torsk. Även fast Chris slog spoon på 18:e så tittade hooken fram tillsammans med bogeyn.

Renato Paratores vinnande bag (med en nypa salt)

Driver: Titleist 915D3 10,5 grader driver med ett Diamana Blueboard

Fairwaywood #3: Titleist 917F2 15 grader med ett jättebra skaft

Hybrid: Titleist 816 H2 19 grader med ett jättebra skaft

Järn: Titleist AP2 716 med Project X (6,0?)

Wedgar: Titleist SM6 Chrome 52 + 58 grader.

Putter: Scotty Cameron (förmodligen någon limiterad som man vill sno)